von Essen Birgit
Birgit Maria von Essen var en lotta.
Birgit Maria von Essen föddes i Lappträsk, som är en kommun i Östra Nyland, i Finland, den 12 november 1922.
Hon växte upp på Snappertuna prästgård med pappa Väinö som var kyrkoherde i församlingen och mamma Lucy (född Björklund). Birgit var tredje barnet i en syskonskara på fyra. Gösta var äldst, sedan föddes Anita, Birgit och sist Jürgen. Birgit och Jürgen kom att stå varandra mycket nära genom livet och båda flyttade till Sverige i vuxen ålder, där de arbetade, bildade familjer och stannade livet ut. I Finland kallades Birgit ofta för Biggi av sina vänner. Själv svarade hon ibland som liten att hon var ”Birgit Maria prästen pia”.
Birgit gick i Finnäs folkskola i Snappertuna de fyra första skolåren. Svenskavar huvudspråket men barnen fick lära sig finska i skolan. Barnen i klassen gick till fots, oavsett hur långt de hade till skolan. Flera skolkamrater kom från fattiga förhållanden, föräldrarna var oftast bönder eller statare. På vintern kunde barnen ta sig fram med sparkstötting i snön och då gick det undan med full fart.
Efter den 4-åriga småskolan i Snappertuna fortsatte Birgit studera vid Ekenäs Samskola, där hon tog studenten på naturvetenskaplig linje 1941. Då blev skolvägen för lång, därför inkvarterades syskonen hos släktingar på Sigfrid Aroniigatan 4, under veckorna. De fick komma hem till Snappertuna prästgård över helgen. Birgit var då bara 11 år när hon skiljdes från hemmet under veckorna, för att studera i Ekenäs. Birgits starka ämnen i skolan var läsning och matematik men även teckning och handarbete. Det första språket i skolan efter finska var tyska. Språk och naturvetenskapliga ämnen var det som mest intresserade Birgit.
Livets allvar började tidigt och Birgit var bara 19 år, när hon tjänstgjorde som lotta under kriget på Mjölbollstad sjukhus, krigssommaren 1941. Ansvar, allvar, glädje och sorg gick hand i hand. Ett fint kamratskap utvecklades mellan lottorna under denna svåra tid. Birgit fortsatte sin tjänstgöring som lotta på ett krigssjukhus i Kemi, som ligger i norra Finland, vid Kemi älvs utlopp i Bottenviken, sommaren 1942 och 1943.
En vanlig syn för de unga lottorna var lastbilsflak fulla med sårade soldater, många helt unga pojkar. Lottorna lärde sig mycket snabbt att hjälpa till att vårda och ta hand om allehanda skador och stötta/muntra upp sina patienter. Tacksamheten var enorm och visade sig bland annat i de brev och bilder som finns dokumenterade i patientminnen från 1941–43. Birgit har också berättat om när hon fick stå ute i kylan i ett flygtorn, spana efter krigsflygplan och rapportera om något misstänkt syntes uppe på himlavalvet.
Det var kärleken som ledde Birgit till Sverige. Såhär gick de till när hon träffade sin blivande man, Lennart. Efter kriget rådde brist på råvaror såsom smör, socker, kaffe, bröd, frukt och godis. Många frivilliga svenskar reste till Finland med godsaker och förnödenheter av olika slag. En av dem var Lennart Söderlund som var på affärsresa. Han passade på att besöka sjuksköterskeskolan i Helsingfors och överlämna choklad. Som tack blev han bjuden på fest av de finska sjuksköterskestudenterna på skolan. Sjuksystrarna skrev efteråt och tackade Lennart för den goda chokladen som han hade med sig. Lennart tyckte att det finaste brevet kom från Birgit. Det blev inledningen till en livslång kärlek mellan Birgit och Lennart.
Birgit och Lennart gifte sig den 29 maj 1948 och flyttade till Sverige 7 juli samma år. Det var pappa Väinö som vigde dem. Bröllopsresan gick till Geneve, Milano, Venedig, Nice och Lyon.
Första lägenheten i Stockholm för Brigit och Lennart var på Fridhemsgatan 13. Där föds Gunilla 1950. Sedan flyttlasset till Skillinggränd 1, där föddes Ingegerd 1952. Sista flytten gick till Norr Mälarstrand 18, där bror Göran föddes 1955. Det var pappa Väinö som döpte alla tre barnen. Birgit var en klok, lugn och tålmodig mamma som klarade rollen som dubbelarbetande, tack vare pappa och vår finska hemhjälp Ida, som bodde i jungfrukammaren.
Tiden som lotta var avgörande för Birgits yrkesval. Birgit ville bli sjuksköterska, utbildade sig på Helsingfors sjuksköterskeskola och blev klar 1946. Det var inte helt lätt att komma från sjukvården i Finland till Sverige. Det fanns en misstänksamhet i början mot Birgits utländska bakgrund. Birgit var förvånad över hur hon upplevde att man i Sverige slösade med engångsmaterial och annat inom vården. Ganska snabbt lyckades Birgit med sin yrkesskicklighet och charm finna sig till rätta på sjukhusen i Stockholm och då framför allt på Serafimerlasarettet, där hon ibland kallades för ”Serafens ängel”.
Birgit arbetade också periodvis som mottagningssköterska hos Jürgen som hade läkarpraktik på Södermalm, Sveavägen och sedan i Vällingby läkarhus. Birgit trivdes och passade för att arbeta inom vården, i synnerhet på Serafimerlasarettet där hon tjänstgjorde i många år, uppskattad av personal, chefer och inte minst patienter. De sista åren var hon klinikföreståndare, men i själ och hjärta trivdes hon bäst i kontakten med patienterna. Sista tiden i yrket arbetade hon på S:t Görans sjukhus. Det var efter det att Serafimerlasarettet lades ned år 1980.
Birgit var levnadsglad, ständigt i rörelse och full av energi. Hon var hjälpsam och vänlig och tvekade inte att rycka in för sina nära och kära. Hon ställde oftast lojalt upp när de ringde från sjukhuset och saknade personal, likaså på sin lediga tid, vilket ibland kunde ställa till besvikelse i familjen. Birgit var också väldigt envis. Birgit bjöd gärna in till middagar, främst släkt och vänner, men även Lennarts affärsbekanta var välkomna till Norr Mälarstrand 18. Hon lagade gärna finsk och svensk husmanskost men tyckte framför allt om att baka.
Birgit dog den 28 september 2010, 88 år gammal, dagen innan Lennarts födelsedag. Barn och barnbarn samlades kring henne vid dödsbädden. Barnbarnen satt länge kvar tillsammans runt Birgit, pratade och berättade om fina minnen de hade tillsammans med sin mormor och farmor. Mitt i sorgen var det ett lyckligt slut.
Lennart levde till 6 februari 2011. Birgit och Lennart år båda begravda i minneslunden i Kungsholms kyrka.
Skriven av Ingegerd Appelgren (2020).